Linjeflygs första flygplan var Lockheed L-18 Lodestar som tog en last av maximalt 1500 kg. Planet hade två motorer och höll en fart av 350 kilometer i timmen vid en flyghöjd omkring 2500 meter. Linjeflyg disponerade 4 styck av detta plan som också kompletterades med 15 st Douglas DC3-plan. På sjuttio och åttio-talen var det Fokker som gällde för att under 90-talet kompletteras med Boeing 737. Inrikesfrakt idag sker med de cirka dussinet flygbolag som trafikerar olika linjer. Som alltid med flygfrakt är det ekonomin i samband med leveranstid som bestämmer vad som är värt att skicka. Det finns ett flertal företag inom logistikbranschen som erbjuder lösningar för flygfrakt. Snabba och säkra leveranser är ett motto för dessa operatörer. Sedan hänger allt på tidtabeller och vilka punkter som skall befraktas. Företagens databaser och avtalspartner, dvs. vilka flygbolag man har avtal med, avgör hur fort leveranserna kan ske.
Ett av logistikbegreppen är intermodalitet som är en kombination av olika transporter. Detta innebär att godstransporten har flera transportsätt. Detta kan till exempel vara ett paket som först lastas på en lastbil för att köras till flygplatsen. Efter själva flygtransporten skall paketet återigen köras på marken med något transportfordon. Man tycker att allt sådant är självklart, men inom logistiken skall alla aspekter av frakten penetreras och definieras. Flygfraktens datoriserade system kräver detta för att människorna bakom skall kunna sköta sitt logistiska arbete.